söndag 1 augusti 2010

Religion - en definition

Detta är ett område med många missuppfattningar som jag skulle vilja reda ut. Det är också ett område där jag tror att många känner att de gärna skulle ta emot lite extra stöd.


Låt oss börja med en besvärlig fråga: Vad är en religion och vad är inte en religion?


Ett sätt att närma sig problemet är att ställa upp en så kallad formell religionsdefinition. Den kan till exempel se ut så här:
En religion har en helig skrift som innehåller berättelser som förklarar hur världen uppkommit och hur man ska leva. Religiösa personer tror på de berättelserna och att de är givna av en eller flera högre stående väsen - gudar. Dessa gudar tillbes i iordningställda tempel.
Detta är en ganska klassisk typ av definition. Men den utesluter per automatik en hel del saker vi skulle kunna tänkas vilja kalla för religioner. Till exempel utesluter den automatiskt alla kulturer som inte har ett skriftspråk. De flesta myter hos allt från druider till olika indianstammar fanns inte nedtecknade utan traderades helt muntligt. Och stora delar av Buddhismen sätter mycket liten vikt vid eventuella skrifter. Zen Buddhister hävdar till exempel med bestämdhet att sann visdom inte kan förmedlas utan att den måste komma från en själv genom introspektion.

De allra flesta Kristna tror inte att Bibeln är en absolut sanning om hur saker skett tidigare i historien, och väldigt få tror att samtliga delar av den är helt och hållet sann (delvis på grund av motsägelser i olika delar av Bibeln). Vanligen anses bibeln vara inspirerad av Gud och därmed ha en legitim grund, men ha filtrerats genom människors uppfattningar. Så inte ens all Kristendom skulle gå in under den här definitionen.

Om vi går vidare med att såga vår definition så kan vi konstatera att många religioner inte alls har någon typ av gudar eller andra högre väsen. Buddhismen återigen är lite oklar på det hela eftersom en del berättelser återanvänder Hinduismens gudar men samtidigt sägs det inte finnas någon gud som styr över våra liv - det gör vi bara själva och världen fungerar på ett visst vis. Det är ingen gud som gör att vi återföds - det är en naturlig effekt av karma.

Det har funnits ett otal olika religioner som placerar tonvikten mycket mer på naturliga flöden där människor är en del snarare än på gudar. En del modern andlighet kan absolut kallas religiös i många avseenden, men trots inblandning av andar och spöken inte behöva ha någon gud med i bilden.

Slutligen så är det vanligt att en plats för tillbedjan inte är det minsta iordninggjord annat än i bredaste bemärkelse. Många så kallade naturreligioner har lagt fokus på att man tillber där man är. Att tacka det djur man dödat för att det ger en mat, eller be en skogs gudom att skydda en innan man går in bland träden är väldigt vanliga former.

Den här typen av problem kommer man stöta på så fort man försöker sig på att ha en formell religionsdefinition. Därmed inte sagt att en sådan inte kan vara användbar. det är väl värt att fundera över vad personer i en fiktiv värld upplever som formella krav för att något ska vara en religion. Det är till exempel inte säkert man upplever en konkurens med en annan religion om de formella definitionerna mellan grupperna skiljer sig nog åt.

Ett annat försök till definition är dock en funktionell religionsdefinition. En sådan kan till exempel se ut så här:

En religion ger människor en känsla av mening med livet och samlar dem till en gemenskap. 
Den här definitionen handlar istället om vad resultatet av religion är - dess funktion. Problemet med sådana definitioner är oftast att de blir för öppna och inkluderar saker man inte vill kalla för religion. I det här exemplet kan vi till exempel med fog hävda att familjen för många skulle kunna räknas som deras religion. Eller för den delen deras arbete. Eller en hobby.

Istället kan vi behöva arbeta med något som är en kombination av funktionella och formella definitioner. Här är min egen definition som referens för framtiden:
En religion är en samling traderade trancendenta värden som syftar till att ge en helhetsbild av världen i termer av etiska riktlinjer och en värderad historieskrivning. Religionen etablerar en metaverklighet för att stödja sin trosgrund. Religionen har en kommunikationsgrundande effekt som skapar möjligheter till gemenskap.
Då den den här definitionen kan vara lite svårbegriplig så börjar jag med en förklaring: Grunden här är värden - d.v.s. värderingar. "Gör mot andra som du själv vill bli behandlad" är en sådan värdering. "Det är dåligt för själen att inte be" är en annan. Ett trancendent värde är helt enkelt värden som har att göra med "högre" saker. Helt enkelt är visserligen "ostfrallor är gott" ett värde - men det är inte trancendent.

Att värden kan traderas innebär att man kan föra vidare dem till andra. Det kan handla om vägledd meditation och introspektion, men flera olika personer i olika delar av världen kan inte hävda att de har samma religion enbart på grundval att de alla har mediterat ett år.

Genom att etablera en metaverklighet som säger hur världen fungerar - eller snarare varför den fungerar som den gör - stödjer de olika delarna av religionen. I Kristendomens fall handlar det om en komplex historieskrivning med tonvikt på berättelsen om Jesus Kristus. I Buddhismens fall handlar det visserligen en del om Buddahn Siddharta Guatama, men mer om beskrivningen av karma och Nirvana.

Och slutligen så kräver definitionen att de värderingar som utgör den kan fungera för att skapa kommunikation. Man kan helt enkelt, utan att veta något annat om en människa än att man delar religion ha det som utgångspunkt för samvaro.

Men även den här definitionen är lite för öppen för somliga. Det finns många politiskt vänsteraktiva därute som absolut har tagit till sig kommunistiska värderingar till en grad där det blivit en helhetsbild och där historieskrivningen etablerar att vi kommer hamna i kommunism (paradis) eller barbari. Det faller tydligt inom definitionen. Samma sak med somliga nationalister som placerar sitt lands romantiserade värde som sitt eget mål.

Men jag kommer hålla fast vid den här definitionen. Delvis för att den typen av fenomen som faller inom definitionen absolut kan behandlas som religioner på många vis, rent sociologiskt.

Poängen här är att visa att det här med vad som är en religion och inte är en svår fråga, så avvisa inte någon som hävdar att något är, eller inte är, en religion. Fråga istället vad de har för definition på det. Och var beredd att lyssna.

fredag 30 juli 2010

Geografi


Kulturer anges ofta som en egenskap hos ett visst land eller, i förekommande fall, en viss folkgrupp. Det man säger är att Alver är på ett visst vis, Ryssar är på ett annat och Mongoler är på ett tredje. Oavsett var i världen de är. Eller hur nära ett annat land de är kommer ifrån.
En kultur bildas i själva verket genom interaktion. Du kommer oundvikligen alltid ha en kulturell uppfattning som påminner om den hos de personer du interagerar med. Detta är nödvändigt för att kunna ha meningsfull kommunikation. Utan gemensamma referensramar kan vi helt enkelt inte kommunicera och om vi kommunicerar kommer vi skapa gemensamma referensramar.
Detta gör också att hinder för kommunikation är hinder för kulturers spridning. Ett exempel är språk. En av de största anledningarna till att länder ha olika kulturer är att makthavare ofta har ett intresse av att man ska ha någorlunda samma språk i ett land. Det i sin tur gör att det är lättare att kommunicera med sina landsmän än med utlänningar och följaktligen skapas separata kulturer.
Det finns många hinder för kommunikation - rent av så många att det kan vara värt ett helt eget dokument - allt ifrån fientliga förhållanden till fördomar till ointresse. Avstånd är helt enkelt ett sådant hinder. Inom vilket större land som helst kommer det att finnas kulturella förändringar mellan olika delar, helt enkelt för att det är långt att resa och det skapar hinder för kommunikationen. Istället får man ett kulturspektrum med variationer över avstånd. Och områden nära en gräns kommer att påminna mycket om hur det ser ut på andra sidan gränsen - mer så än om andra delar av det egna landet...
En annan vanlig miss är att man tilldelar ett folkslag en stark enhetlig kultur som är konstant oavsett var folkgruppen befinner sig. Sådant är generellt sällsynt och kräver att gruppen skiljer ut sig dramatiskt samtidigt som den är liten nog att inte splittras allt för mycket inifrån. Romer och judar är exempel på folkgrupper i vår egen värld som fungerar på det här viset. Men man ska vara väldigt medveten om att även om personer i de grupperna skulle känna en gemenskap med, och dela vissa kulturella värderingar, med personer ur samma grupp från andra delar av världen så bär de ändå med sig en hel del av den kultur där de tillbringar det mesta av sin tid.
För att det ska vara trovärdigt med ett folkslag som har gemensamma värderingar trots geografisk spridning så behöver några punkter uppfyllas. Till att börja med är de gemensamma värderingarna helt säkert grundade i några få enkla principer, så som en religion, som sedan får långtgående konsekvenser för hur man ser på världen. För det andra behöver man inom gruppen ha extremt god sammanhållning t.ex. genom ett stort fokus på familjen som enhet. Både gruppen i sig och resten av världen måste generellt vara överens om att gruppen är speciell. Gruppen måste antingen vara en utstött minoritet så att folk inte vill vara en del av den, eller vara mäktig nog att hindra alla andra som försöker.
Oavsett hur speciell en grupp är så kommer den att ta efter sedvänjor som hör andra personer de kommunicerar med till så länge de sedvänjorna inte står i direkt motsats till sådant som är viktigt för den egna gruppen.

Inlägg nr 1!

Välkomna till det här försöket att skriva av mig frustration.

Bakgrunden till den här bloggen är att jag stött på ett flertal olika fiktiva världar - eller för den delen tolkningar av vår egen värld - där personerna uppenbarligen inte greppat vidden av det humaniora och socialvetenskap har lärt oss om hur människor faktiskt tänker. Lajvare är ofta väldigt förtjusta i att fundera över vilken typ av utrustning man ska ha. Bordsrollspelare fastnar ofta på vad karaktärer rimligen bör kunna. Arkeologisk historisk korrekthet prisas ofta för de som söker sig bakåt i tiden. Kunskaper i fysik och kemi är det viktiga framåt i tiden.

Men sällan stannar någon upp och funderar över huruvida det är rimligt att folk tänker på ett visst vis. Att de interagerar med varandra på det sätt de gör eller har den historia de har. Sådant klistrar man allt för lätt på efteråt som en halvbra förklaring på varför utrustningen ska se ut som den gör eller varför vissa färdigheter och förmågor är rimliga hos vissa men inte andra.

Inlägg för inlägg kommer jag här att försöka bena i saker man måste tänka på, bör tänka på eller hur man kan göra det lätt för sig och slippa tänka på.

Mycket nöje.