Religion - en definition

Detta är ett område med många missuppfattningar som jag skulle vilja reda ut. Det är också ett område där jag tror att många känner att de gärna skulle ta emot lite extra stöd.


Låt oss börja med en besvärlig fråga: Vad är en religion och vad är inte en religion?


Ett sätt att närma sig problemet är att ställa upp en så kallad formell religionsdefinition. Den kan till exempel se ut så här:

En religion har en helig skrift som innehåller berättelser som förklarar hur världen uppkommit och hur man ska leva. Religiösa personer tror på de berättelserna och att de är givna av en eller flera högre stående väsen - gudar. Dessa gudar tillbes i iordningställda tempel.

Detta är en ganska klassisk typ av definition. Men den utesluter per automatik en hel del saker vi skulle kunna tänkas vilja kalla för religioner. Till exempel utesluter den automatiskt alla kulturer som inte har ett skriftspråk. De flesta myter hos allt från druider till olika indianstammar fanns inte nedtecknade utan traderades helt muntligt. Och stora delar av Buddhismen sätter mycket liten vikt vid eventuella skrifter. Zen Buddhister hävdar till exempel med bestämdhet att sann visdom inte kan förmedlas utan att den måste komma från en själv genom introspektion.

De allra flesta Kristna tror inte att Bibeln är en absolut sanning om hur saker skett tidigare i historien, och väldigt få tror att samtliga delar av den är helt och hållet sann (delvis på grund av motsägelser i olika delar av Bibeln). Vanligen anses bibeln vara inspirerad av Gud och därmed ha en legitim grund, men ha filtrerats genom människors uppfattningar. Så inte ens all Kristendom skulle gå in under den här definitionen.

Om vi går vidare med att såga vår definition så kan vi konstatera att många religioner inte alls har någon typ av gudar eller andra högre väsen. Buddhismen återigen är lite oklar på det hela eftersom en del berättelser återanvänder Hinduismens gudar men samtidigt sägs det inte finnas någon gud som styr över våra liv - det gör vi bara själva och världen fungerar på ett visst vis. Det är ingen gud som gör att vi återföds - det är en naturlig effekt av karma.

Det har funnits ett otal olika religioner som placerar tonvikten mycket mer på naturliga flöden där människor är en del snarare än på gudar. En del modern andlighet kan absolut kallas religiös i många avseenden, men trots inblandning av andar och spöken inte behöva ha någon gud med i bilden.

Slutligen så är det vanligt att en plats för tillbedjan inte är det minsta iordninggjord annat än i bredaste bemärkelse. Många så kallade naturreligioner har lagt fokus på att man tillber där man är. Att tacka det djur man dödat för att det ger en mat, eller be en skogs gudom att skydda en innan man går in bland träden är väldigt vanliga former.

Den här typen av problem kommer man stöta på så fort man försöker sig på att ha en formell religionsdefinition. Därmed inte sagt att en sådan inte kan vara användbar. det är väl värt att fundera över vad personer i en fiktiv värld upplever som formella krav för att något ska vara en religion. Det är till exempel inte säkert man upplever en konkurens med en annan religion om de formella definitionerna mellan grupperna skiljer sig nog åt.

Ett annat försök till definition är dock en funktionell religionsdefinition. En sådan kan till exempel se ut så här:

En religion ger människor en känsla av mening med livet och samlar dem till en gemenskap. 

Den här definitionen handlar istället om vad resultatet av religion är - dess funktion. Problemet med sådana definitioner är oftast att de blir för öppna och inkluderar saker man inte vill kalla för religion. I det här exemplet kan vi till exempel med fog hävda att familjen för många skulle kunna räknas som deras religion. Eller för den delen deras arbete. Eller en hobby.

Istället kan vi behöva arbeta med något som är en kombination av funktionella och formella definitioner. Här är min egen definition som referens för framtiden:

En religion är en samling traderade trancendenta värden som syftar till att ge en helhetsbild av världen i termer av etiska riktlinjer och en värderad historieskrivning. Religionen etablerar en metaverklighet för att stödja sin trosgrund. Religionen har en kommunikationsgrundande effekt som skapar möjligheter till gemenskap.

Då den den här definitionen kan vara lite svårbegriplig så börjar jag med en förklaring: Grunden här är värden - d.v.s. värderingar. "Gör mot andra som du själv vill bli behandlad" är en sådan värdering. "Det är dåligt för själen att inte be" är en annan. Ett trancendent värde är helt enkelt värden som har att göra med "högre" saker. Helt enkelt är visserligen "ostfrallor är gott" ett värde - men det är inte trancendent.

Att värden kan traderas innebär att man kan föra vidare dem till andra. Det kan handla om vägledd meditation och introspektion, men flera olika personer i olika delar av världen kan inte hävda att de har samma religion enbart på grundval att de alla har mediterat ett år.

Genom att etablera en metaverklighet som säger hur världen fungerar - eller snarare varför den fungerar som den gör - stödjer de olika delarna av religionen. I Kristendomens fall handlar det om en komplex historieskrivning med tonvikt på berättelsen om Jesus Kristus. I Buddhismens fall handlar det visserligen en del om Buddahn Siddharta Guatama, men mer om beskrivningen av karma och Nirvana.

Och slutligen så kräver definitionen att de värderingar som utgör den kan fungera för att skapa kommunikation. Man kan helt enkelt, utan att veta något annat om en människa än att man delar religion ha det som utgångspunkt för samvaro.

Men även den här definitionen är lite för öppen för somliga. Det finns många politiskt vänsteraktiva därute som absolut har tagit till sig kommunistiska värderingar till en grad där det blivit en helhetsbild och där historieskrivningen etablerar att vi kommer hamna i kommunism (paradis) eller barbari. Det faller tydligt inom definitionen. Samma sak med somliga nationalister som placerar sitt lands romantiserade värde som sitt eget mål.

Men jag kommer hålla fast vid den här definitionen. Delvis för att den typen av fenomen som faller inom definitionen absolut kan behandlas som religioner på många vis, rent sociologiskt.

Poängen här är att visa att det här med vad som är en religion och inte är en svår fråga, så avvisa inte någon som hävdar att något är, eller inte är, en religion. Fråga istället vad de har för definition på det. Och var beredd att lyssna.